Kap 9 Anatta – Icke-jag
 

Den buddhistiska läran om återfödelse måste skiljas från teorin om inkarnation som innebär förflyttningen av en själ – ett jag – och dess oföränderliga materiella återfödelse. Buddhismen förnekar existensen av en oföränderlig och evig själ skapad av en Gud eller med ursprung från ett Gudomligt Innersta Väsen (Paramatma).

Om den odödliga själen som förmodas vara människans väsentliga egenskap är evig kan det varken finnas uppkomst eller upphörande. Dessutom är det svårt att förstå varför ”olika själar är utformade på så olika sätt vid dess början”.

För att bevisa existensen av ändlös lycka i en evig himmel och oändlig plåga i ett evigt helvete är en odödlig själ absolut nödvändig. I annat fall, vad är det som straffas i helvetet eller belönas i himlen?

”Det bör sägas”, skriver Bertrand Russell, ”att den äldre distinktionen mellan själ och kropp har försvunnit lika mycket som ´materia` har förlorat sin fasthet och sinnet sin andlighet. I sitt nuvarande stadium tror psykologin att odödlighet inte på något vis kan kräva stöd från vetenskap.

Buddhister instämmer med Russell när han säger ”det finns uppenbarligen inget skäl till att jag är samma person som jag var i går och för att ta ett ännu mer uppenbart exempel, så om jag samtidigt ser en människa och hör henne tala, finns det viss anledning att mena att det ”jag” som ser är densamma som det ”jag” som hör.

Ända tills nyligen trodde vetenskapsmännen på en odelbar och oförstörbar atom. ”Av tillräckliga skäl har fysikerna reducerat denna atom till en serie av händelser. Av lika goda skäl finner psykologerna att sinnet inte är en identitet hos ett enstaka ting som lever vidare utan en serie av händelser bundna till varandra genom speciella nära relationer. Frågan om odödlighet har därför blivit till frågan om dessa nära relationer existerar mellan händelser som är förknippade med en levande kropp och andra händelser som äger rum efter det att kroppen är död.”

Som C. E. M. Joad säger i ”The Meaning of Life”, ”materian har sedan dess lösts upp inför våra ögon. Den är inte längre bestående, den är inte längre förutbestämd av tvingande orsakslagar och viktigare än det, den känns inte längre igen.

De så kallade atomerna är både delbara och förstörbara. Elektronerna och protonerna, som bildar atomerna kan möta och förinta varandra under deras fortbestånd sådan den nu är, är snarare som en våg som saknar fasta gränser och som i processen av fortsatt förändring både kan betraktas som form och position än ett ting.”

----

Buddha räknade med dessa fakta för omkring 2 500 år sedan.

Enligt buddhismen är sinnet ingenting annat än en komplex blandning av flytande mentala tillstånd. En enhet av medvetande består av tre faser – uppkomst (uppada), stagnering eller utveckling (thiti) och upphörande eller upplösning (bhanga). Omedelbart efter stadiet av ett tankeögonblicks upphörande, uppträder stadiet av det följande tankeögonblickets uppkomst. Varje ögonblick av denna alltid föränderliga livsprocess, vid döden, överför dess hela energi, alla outplånliga intryck till dess arvtagare. Varje nytt medvetande består av dess föregångares möjligheter tillsammans med något mer. Det finns alltså ett fortlöpande flöde av medvetande likt en ström utan något avbrott. Det följande tankeögonblicket är varken helt och hållet det samma som dess föregångares – eftersom det som skapar det inte är identisk – eller helt annorlunda – det är samma fortsättning av kamma-energi. Det finns ingen identisk varelse utan en identitet i process.

I varje ögonblick finns födelse, i varje ögonblick finns död. Uppkomsten av ett tankeögonblick innebär ett annat tankeögonblicks död och tvärtom. Under loppet av en livstid finns det ögonblick av återfödelse utan själ.

Man måste förstå att ett medvetande inte är uppdelat i bitar och hopfogade som ett tåg eller en kedja. Men å andra sidan ” flyter det orubbligt fram som en flod som tar emot ett konstant tillskott från sinnesströmmarna som rinner till denna flod som svämmar över och fördelar det till världen inte någonsin utan det tankestoff som det samlat under vägen”. (Compendium of Philosophy, Tr. by Shwe Zan Aung)

Medvetandet hyser födelsen för dess källa och död för dess utlopp. Flodens hastighet är sådan att man knappast kan mäta den. Likväl säger kommentatorerna gärna att varaktigheten hos ett tankeögonblick till och med är mindre än en miljondel av en blixt.

Inget tillstånd som en gång försvunnit kommer tillbaka och är inte heller identiskt med det som försvunnit före. Men vi världsliga varelser som är beslöjade av illusionens väv, misstar denna skenbara kontinuitet för att vara något evigt och bygger upp något när vi för in en oförgänglig själ, en atta, en förmodad utförare och behållare för alla handlingar för detta oföränderliga medvetande.

Människan är som en blixt som löses upp i en följd av gnistor som följer på varandra med en sådan snabbhet att den mänskliga näthinnan inte kan uppfatta dem som separata, inte heller kan en okunnig föreställa sig en sådan följd av gnistor. Precis som ett vagnshjul vilar på marken på en enda punkt så lever människan endast i ett tankeögonblick. Hon befinner sig alltid i det närvarande och glider aldrig in i det oåterkalleliga förflutna. Vad vi ska bli är bestämt av detta närvarande tankeögonblick.

Om det inte finns någon själ, vad är det då som återföds frågar man sig kanske. Nej, det finns inget som återföds. När livet upphör, materialiserar sig kamma-energin själv tillbaka i en annan form.

----

Födelse är uppkomsten av de mentala och fysiska fenomenen. Död är bara det tillfälliga slutet av ett tillfälligt fenomen.

Precis som uppkomsten av ett fysiskt tillstånd beror på ett föregående tillstånd som orsak, så beror framträdandet av mentala och fysiska fenomen av orsaker från dess tidigare födelse. Eftersom processen i ett livsspann är möjligt utan ett beständigt väsen och som försvinner från ett tankeögonblick till ett annat så är en serie av livsprocesser möjliga utan en odödlig själ som flyttar över från en existens till en annan.

Buddhismen förnekar inte helt existensen av en personlighet i empirisk mening. Den försöker bara att visa att den inte existerar i definitiv mening. Den buddhistiska filosofiska termen för en individ är santana, det vill säga ett flöde eller oavbrutet pågående. Det innefattar också mentala och fysiska element. Kraften av varje individs kamma binder ihop elementen. Detta oavbrutna flöde eller pågående av mentala och fysiska fenomen som är betingade av kamma och inte bara begränsade till detta närvarande liv utan som har sitt ursprung i det förflutna utan begynnelse och som fortsätter i framtiden – är den buddhistiska ersättningen av andra religioners beständiga jag eller odödliga själ.

(Ett par kortare avsnitt har tagits bort (övers. anm.)