Grunderna som förenar theravada och mahayana

”World Buddhist Sangha Council” sammankallades första gången av theravadabuddhister i Sri Lanka 1966 med hopp om att överbrygga skillnader mellan mahayana och theravada och för att arbeta tillsammans. Det första mötet bevistades av ledande munkar från många länder och traditioner, såväl mahayana som theravada.

(Författaren använder sanskrittermer, inte palitermer. Övers. anm.)

Detta möte tillstyrkte enhälligt följande skrivet av Walpola Rahula,

Buddha är endast vår Lärare.

1. Vi tar tillflykt till Buddha, Dhamma och Sangha.

2. Vi tror inte att denna värld är skapad och styrd av en Gud.

3. Genom att följa exemplet från Buddha, som förkroppsligar Stor Medkänsla (maha- karuna) och Stor Visdom (maha-prajna), anser vi att menigen med livet är att utveckla medkänsla för alla levande varelser utan åtskillnad och att arbeta för deras välfärd, lycka och frid och att utveckla visdom som leder till förverkligande av den yttersta Sanningen.

4. Vi erkänner De Fyra Ädla Sanningarna, nämligen Dukkha, uppkomsten av Dukkha, upphörandet av Dukkha och vägen som leder till upphörandet av Dukkha samt den universella lag om orsak och verkan som lärs i pratitya-samutpada ( villkorlig uppkomst eller orsakskedjan)

5. Vi förstår att, enligt Buddhas undervisning, alla villkorliga ting (samskara) är föränderliga (anitya) och dukkha, och att alla villkorliga och ovillkorliga ting (Dharma) är utan jag (anatma).

6. Vi erkänner de trettiosju egenskaper som leder till Upplysning (bodhipaksa-dharma) som olika aspekter av den Väg som Buddha undervisade om och som leder till Upplysning.

7. Det finns tre vägar att uppnå bodhi, Upplysning, allt efter möjlighet och förmåga hos varje enskild individ, nämligen som en lärjunge (sravaka), som en Pratyeka-Buddha och som en Samyak-Buddha (helt och fullt Upplyst Buddha ) Vi erkänner som det högsta, ädlaste och största att följa en Bodhisatvas utveckling för att bli en Samyak-Buddha för att rädda andra.

8. Vi medger att det finns skillnader i olika länder beträffande buddhistiskt munkliv, folklig buddhistisk tro och praktik, riter och ceremonier, seder och bruk. Dessa yttre former och uttryck skall inte förväxlas med Buddhas väsentliga lära.