Nej, livet är inte lätt. Vi står som på mitten av en linje där vi möter olika situationer i vårt dagliga liv. Om vi upplever något vi tycker är bra och tillfredsställande, så tycker vi att det är positivt. Och om vi tänker på något som är svårt, upplever vi det som negativt. På det här sättet skaffar vi oss hela tiden positiva och negativa föreställningar. Livet karakteriseras av förgänglighet i varje sekund. När vi tänker på att allt är underkastat denna förgänglighetens lag, blir det oväsentligt med etiketter som "tycka om" och "icke-tycka om". Förgängligheten är orsak till lidande därför att vi inte tycker om förgänglighet. Och icke-tycka om leder till hat. Förgänglighet innebär också att vi inte har något permanent som kan kallas "jag" eller "ego". Det är det som kallas icke-jag

Kanske någon tänker att det här är ett filosofiskt problem, inte ett praktiskt. Är det bara teori? Jag tänker som så att normalt brukar de flesta leva och bygga upp sitt liv så att i stället för förgänglighet föreställer man sig odödlighet, lidande föreställer man sig njutning, icke-jag föreställer man sig jag, ego

Normalt sätter vi också upp så många gränser för våra liv. Vi delar upp oss i grupper allt efter åsikter, geografiska gränser, religion, politik. Vi begränsar oss genom att definiera och hålla fast och låsa oss vid begrepp och logiska byggnader. Buddha säger att det finns 62 olika åsikter.

Att vi underordnar oss och upprätthåller olika kulturer gör vi som självförsvar för att skydda våra revir. Allt i världen fungerar så, det är en social process.

Vad som är rätt land, religion, åsikt, kultur osv för en person är helt fel land, religion, åsikt, kultur för en annan person. Vi uppfattar var och en från sin utgångspunkt vår värld som verklig - så här är det, det här är verkligheten. Men så är det inte. Vi kan rent konkret tänka på en blomma, hur den för varje dag förändras för att till slut vissna. Vad är den verkliga blomman? Finns det en "verklig" blomma? Och föräldrarna till det nyopererade barnet är glada, de ser att operationen leder till ett bättre liv, men det är inte verkligheten för bakom ligger den smärta som barnet genomlider efter operationen.

Buddhismen bearbetar detta problem så att när vanliga människor ser på en flod, ser de bara vatten som rinner. Buddhisten ser motströms, att med strävan och beslutsamhet övervinna strömmarna (för att uppnå nibbana). Det är svårt att praktisera i det dagliga livet. Till det krävs att man hela tiden använder sig av "de fem energierna":

självförtroende, sinnesnärvaro, strävan, koncentration, visdom

Uppmärksamhetsmetod - för att se verkligheten

Normalt tänker vi alltså att allt är varaktigt, att vi kan ha njutning och att vi har ett jag. För att förstå innebörden av det och hur det fungerar måste vi ha mycket av "Rätt medvetande" . När Siddharta var 29 år såg han olika tillstånd i människans levnadsvillkor. Han såg en gammal, en sjuk, och en död man samt en asket. Siddharta ställde sig frågorna Vad? Hur? Vad är meningen med livet. . Han uppnådde Nibbana och såg de fyra "Ädla sanningarna" , sanningen om lidandet, sanningen om lidandets uppkomst, sanningen om lidandets upphörande och sanningen om den "Åttafaldiga vägen". (De fyra ädla sanningarna och den åttafaldiga vägen)

Buddha nämner 12 olika slag av lidande. Bland dem är födelse, förgänglighet, sjukdom, död, objekten för våra begär. En av våra vänner ligger just nu inför döden i cancer. Han är bara strax över femtio. Vilket lidande för honom och hans vänner. De olika situationer av lidande som möter oss i livet existerar på grund av vad som förklaras i om lidandets uppkomst, nämligen begär . De är av tre slag, sensuella begär, begär efter existens och begär efter icke-existens. Lidandets upphörande är när man uppnår Nibbana och vägen dit går genom den Åttafaldiga vägen

Det krävs djup uppmärksamhet och medvetenhet för att förstå de fyra ädla sanningarna. Buddhas lära ger oss en chans att välja och nå målet. Från Buddhas tid berättas en saga om två bröder, Mah pantaka och Chullapantaka, som visar hur viktig uppmärksamhet är.

Den äldste brodern, Mah pantaka var mycket flitig i att besöka templet. Den yngre brodern Chullapantaka gick också till templet och träffade Buddha. Båda bröderna ville bli munkar och de bodde i samma tempel. Mah pantaka praktiserade flitigt, men Chullapantaka var lat. Man sa skämtsamt om honom att det tog tre månader för honom att studera en vers. En dag bjöd en av Buddhas vänner alla munkarna till sitt hem att äta. Men chefmunken ville inte bjuda med Chullapantaka. Det blev en chock för Chullapantaka och han tänkte att han skulle sluta som munk omedelbart. Buddha som visste vad Chullapantaka tänkte, gick till hans rum och gav honom ett vitt tygstycke. "Ta den här och gnugga mellan händerna och recitera hela tiden `föroreningar, föroreningar´ ". Och så gick munkarna till bjudningen. När de kommit fram undrade Buddha: "Är alla munkar här?" Ingen svarade.

Under tiden hade Chullapantaka gnuggat och gnuggat sitt tygstycke så ihärdigt så att tyget hade smulats sönder. Plötsligt förstod han vad förgänglighet var och uppnådde Nibbana. Buddha sa till en munk att gå och hämta Chullapantaka. Han gjorde det, men såg 500 munkar så han återvände och berättade att han inte kunnat hämta Chullapantaka för han hade sett 500 munkar. "Jaså, är det så. Gå och bjud Chullapantaka igen. Munken gjorde så, men alla 500 sa att de var Chullapantaka. Samma procedur upprepades och Buddha sa till munken att ta på en av dem, och då skulle denne vara Chullapantaka. Han gjorde så, och alla 500 munkarna blev till en.

Denna saga visar resultatet av medvetenhet. 500 former blev till en form. Uppmärksamheten har olika sidor. Buddhismen visar på olika dimensioner av uppmärksamhet.

Andra kapitlet i Dhammapada, Appamada, uppmärksamhet: (Översatt "Vaksamhet" av Rune E. A. Johansson)

VAKSAMHET

Dhammapada 21-32
Vaksamhet är vägen till det odödliga,
slapphet är dödens väg.
De vaksamma dör ej,
men de slappa är som döda

De visa, som är helt förtrogna
med denna vaksamhet,
har sin glädje i vaksamhet,
hängivna de godas väg.

De visa som mediterar
och ständigt visar ihärdighet
och fast beslutsamhet
de uppnår nibbana, det högsta,
friheten från bojor.

Om en människa är beslutsam och medveten,
om hennes handlingar är rena och välbetänkta,
om hon är behärskad och vaksam
och lever enligt läran,
då ökar hennes ära.

Genom beslutsamhet och vaksamhet,
återhållsamhet och självkontroll
bör den vise skapa sig en ö,
som floden ej kan förstöra.

Okunniga och dåraktiga människor
faller offer för slapphet,
den vise värnar om sin vaksamhet
som sin dyrbaraste skatt.

Undvik slapphet
och beröring med sinnliga njutningar!
Den som är vaksam och mediterar,
vinner stor lycka.

Då den vise fördrivit sin slapphet
med hjälp av vaksamhet
och bestigit vishetens torn,
ser han, själv fri från lidande,
ner på en lidande mänsklighet.

Liksom stående på en bergstopp
betraktar han, själv vetande,
de ovetande på slätten

Vaksam bland de slappa,
klart medveten bland sovande,
går den vise framåt liksom
en snabb häst lämnar en kraftfull bakom sig.

Genom vaksamhet uppnådde Indra
herravälde över gudarna.
Man prisar vaksamhet,
men slapphet klandras alltid.

Om en munk har sin glädje i vaksamhet
och ser en fara i slapphet,
går han fram liksom en eld som förtär
såväl små som stora bojor.

Om en munk har sin glädje i vaksamhet
och ser en fara i slapphet,
kan han ej gå tillbaka i sin utveckling
ty han är nära nibbana