parami

I de tidiga århundradena efter Buddhas död, när buddhismen blev en allmän religion, utformades föreställningen att det fanns tre vägar till uppvaknande att välja på:

vägen till uppvaknande som en lärjunge till Buddha (savaka);
vägen till uppvaknande som en privat-Buddha (pacceka-buddha) det vill säga en som nått uppvaknande av egen kraft men som inte hade förmåga att undervisa om vägen för andra;
vägen till uppvaknande som en av egen kraft till fullo upplyst (samma sambuddho).

Varje väg bestämdes av karaktärens fulländningar (parami). Theravadins specificerade tio, medan sarvastivadins specificerade sex.

Det är en vanlig missuppfattning att theravadaskolan bara undervisar om savakavägen.
Theravadaföljare som strävar efter att bli arahanter åberopar fulländningarna som egenskaper som de utvecklar som en del av sin träning vid sidan av formell meditation. Till exempel ger de gåvor för att utveckla generositet, sätter igång med projekt för att utveckla tålamod och så vidare.

För människor som i modern tid brottas med problemet hur de kan tillämpa dhammaträning i vardagslivet, ger fulländningarna en användbar struktur för att utveckla en fruktbar attityd mot vardagens aktiviteter. Så varje aktivitet eller förhållande som man deltar i med den grundläggande avsikten att utveckla fulländningarna på ett harmoniskt sätt blir en del av den buddhistiska träningen.

Fulländningarna ger också en av de få tillförlitliga sätten att mäta resultaten i ens liv. "Resultat" i arbetsliv och förhållanden har ett sätt att bli till sopor, men karaktärsfulländningar som man en gång utvecklat är pålitliga och beständiga och bär en över och bortom det dagliga livets förändringar. Sålunda är de värda hög prioritet i våra livs planering.

Sammandrag av De tio fulländningarna av Thanissaro Bhikkhu från www. accesstoinsight.org