Angulimala

Denna vers är den sista i Angulimala Sutta Nitthitam. Angulimala var en arahant, upplyst, som innan han blev munk var känd som en grym och blodtörstig rövare. Hans öknamn Angulimala betyder "Han med fingerhalsbandet". Här är berättelsen om hur en människa som utfört oerhört många onda gärningar ändå uppnådde Nibbana

Det berättas att föräldrarna lät ställa den nyfödde sonens horoskop och fann att han var född i ett stjärntecken som förutsade att han skulle bli en rövare. De förtvivlade föräldrarna gav sonen namnet Ahimsaka som betyder "ofarlig", och fick också rådet att ge honom en god utbildning, som skulle få rövartendensen att försvinna. Pojken var begåvad och började så småningom studera vid det gamla berömda universitetet Taxila i Indien.
Ahimsaka kom väl överens med sin lärare, som han var hjälpsam och ödmjuk mot. De andra studenterna blev avundsjuka på honom och gaddade ihop sig. En grupp av dem gick till läraren och sa att Ahimsaka planerade att ställa till problem för honom. Läraren trodde inte på dem och inte heller trodde han på nästa grupp som påstod att Ahimsaka hade planer på att döda honom. Den tredje gruppen som sökte upp läraren sa att Ahimsaka planerade att ta ifrån honom hans arbete som lärare vid universitetet. Detta verkade inte otroligt för läraren, så han beslöt att göra sig kvitt Ahimsaka. Han kallade till sig sin elev och talade om för honom att nu när examen närmade sig, måste studenterna ge gåvor till sin lärare. "Du måste ge mig tusen lillfingrar från folks högra hand." Läraren trodde nämligen att Ahimsaka då skulle bli tillfångatagen och dödad av kungens soldater. Ahimsaka ville inte ge sig in på detta företag, men föll för lärarens hot om att om han inte gjorde det, skulle han inte få ut sin examen.

Ahimsaka gick ut i världen, överföll människor, dödade dem och högg av deras lillfingrar, som han trädde upp på ett band som han sen bar runt sin hals. Det var så han fick öknamnet Angulimala. Han spred skräck och fasa och till slut sände kungen ut sina soldater mot honom. Angulimalas moder ville dock varna honom och började leta efter honom. Just då hade Angulimala samlat 999 fingrar och behövde alltså ett till.
Modern närmade sig, men Buddha som med sin psykiska kraft sett att Angulimala tänkte döda sin moder för att få tag i finger nummer tusen, ville i sin stora medkänsla hindra honom att begå detta stora brott. När både modern och Buddha närmade sig, tänkte Alingumala att han kunde skona sin moder och döda Buddha i stället. Angulimala Sutta berättar hur rövaren förgäves försökte hinna i fatt Buddha, som använde sin övernaturliga kraft att gå oerhört snabbt.

- Upphör, munk, upphör med att springa!
- Jag har upphört Angulimala, även du bör upphöra.

Angulimala kunde inte förstå vad Buddha menade med att han upphört, när han hela tiden tycktes springa iväg, och han bad Buddha att förklara vad han menade.

- Angulimala, jag har upphört för alltid, gett upp våld mot varje levande varelse, men du har inte tyglat dig gentemot de varelser som andas. Det är därför jag upphört, men inte du.
När Angulimala hörde detta, förändrades han och kände sig djupt berörd av Buddhas ord. "Jag vill verkligen avstå från allt ont sedan jag hört denna Dhamma." Han bad att få bli munk och Buddha bjöd honom att bli munk.
När de sedan lämnade denna plats mötte de kungen med sina soldater. De sa att de var på väg för att gripa en blodtörstig man som hette Angulimala. Buddha frågade då:

- Om ni skulle se Anglulimala med rakat huvud, med en munks gula mantel och se att han levde det heliga och skuldfria livet, hur skulle ni då bemöta honom?
- Jag skulle visa min vördnad för honom och ge honom mitt beskydd, men hur skulle en sådan dålig person med detta onda sinne kunna äga en sådan dygd och tyglat sinnelag?
Buddha kan leda både den störste kung och den värsta brottsling till den Väg som övervinner allt lidande. Som kungen också sa:

- Det är märkligt Vördade, det är underbart hur den Välsignade tyglar den otyglade, stillar den våldsamma, lugnar den orolige. Honom som vi inte kunde tygla med straff och vapen har den Välsignade tyglat utan straff eller vapen.

Senare mötte Angulimala en kvinna som höll på att förblöda efter ett missfall. Han välsignade henne med orden i versen ovan eftersom han, trots att han tidigare levt ett dåligt liv, inte sedan han tagit munkdräkten "avsiktligt berövat någon levande varelse hans liv".

Itipi so bhagavâ araham sammasambuddho
vijjâcaranasmpanno, sugato, lokavido, annuttaro
purisadamma-sârathi,
satthâ devamanussânam
buddho, baghavâti

Han är förvisso den upphöjde, fjärran från orenhet,
av egen kraft fullkomligt upplyste
med den högsta kunskap, ädlaste vandel och högsta visdom,
en som vandrar med uppfyllelse, som har skådat
och förstått de verkliga världarna, den oöverträffade
som med Dhammas hjälp tyglar de obändigaste till de mest saktmodiga, gudarnas och människornas lärare
Han den upplyste,
han som lyckligen fann Vägen

KÄLLA		ÅTERBERÄTTAD
Från diverse källor		Kerstin Jönhagen 2001-05-12