När nunnan Subha gick genom Jivakas vackra mangodunge, ställde sig en libertin (sonen till en guldsmed) i vägen för henne så hon sade till honom:

 - Vad orätt har jag gjort dig
så du ställer dig i min väg?
Det är inte rätt, min vän,
att en man hindrar en kvinna som vill gå vidare.
Jag aktar på Mästarens lära,
träningen visad av den som vandrar med uppfyllelse.
Jag är ren, utan befläckelse:
Varför ställer du dig i min väg?
Du – med upprört sinne, lidelsefull.
Jag – lugn och utan lidelse
med ett helt befriad sinne:
Varför ställer du dig i min väg?

- Du är ung och ser inte illa ut
Vad behov har du att gå vidare?
Kasta av dig din gula nunnedräkt -
Kom, låt oss fröjdas i den blommande skogen.
En sötma strålar ut överallt
från de resliga blommande träden.
Vårens begynnelse är njutningens tid –
Kom, låt oss fröjdas i den blommande skogen.
Träden med dess blommande toppar
suckar liksom i vinden:
Vad nöje kan du finna
om du ger dig in i skogen ensam?
Där det strövar hjordar av vilda djur,
där brunstiga och upphetsade elefanter ofredar:
du tänker gå ensam
in den stora, ödsliga, skrämmande skogen?
Som en docka av guld kan du gå omkring
som en gudinna i himmelska trädgårdar.
I skirt, blankt kasityg
kan du glänsa, du oförlikneliga Sköna.
Villigt skall jag utföra alla dina befallningar
om vi dväljes i gläntan.
Ty för mig finns ingen kärare
än du, min trånads Nymf.
Lycklig blir du om du gör som jag ber, kom och lev i mitt hus.
Vistas i palatsets lugn
finn tjänstekvinnor som betjänar dig,
bär vackra kasityger,
pryd dig med kransar.
Jag vill ge dig många smycken
av guld, juveler och pärlor.
Stig ner i en dyrbar bädd,
utsirad med väldoftande ornament av sandelträ,
bäddad med vackert nytvättat sänglinne,
och ett nytt ypperligt täcke av ull.
Liksom en blå lotus stiger upp ur vattnet
där inga människor finns
kommer du att åldras med dolda lemmar
om du stannar i det heliga livet.

- Vad tror du är innersta naturen
hos denna gravplats som växer full med kroppar,
denna kropp förutbestämd att upplösas?
Vad ser du när du betraktar mig,
du förvirrade.

- Dina ögon är som ett rådjurskids
som älvans i bergen.
När jag ser dina ögon växer
min vällusts njutning allt mer.
Som den blå lotusens knoppar
lyser de i ditt strålande ansikte
- skimrande rent
När jag ser dina ögon växer 
min vällusts njutning allt mer.
Även om du for långt iväg,
skulle jag endast tänka på
din rena, strålande blick,
För mig finns inget kärare
än dina ögon, du Nymf som väcker trånad.

- Du vill förirra dig bort från vägen,
du vill ha månen som leksak
du vill hoppa över berget Sineru,
du som driver kurtis med en som valt Buddha.
Men det finns inget annat i
hela kosmos med dess gudar
som kan bli föremål för min lidelse.
Jag vet inte heller vad den lidelsen skulle vara
för den har utrotats totalt genom vägen.
som aska från en grop – utspridd
som en skål med gift – bortdunstad,
jag vet inte heller vad den lidelsen skulle vara 
för den har utrotats totalt genom vägen.
Försök förleda någon som inte tänkt på detta
eller som inte följt Mästarens undervisning.
Men försök det med denna som vet
och du lider.
För mitt i lovord och klander
välbehag och smärta
står min medvetenhet fast.
Genom kunskap om det föga tilldragande
hos sammansatta ting,
håller mitt sinne icke fast vid något.
Jag är en efterföljare till den som vandrar med uppfyllelse,
jag vandrar den åttafaldiga vägen:
Pilen utdragen, bortflugen
och jag gläds över att ha gått till en tom vistelse.
För jag har sett välmålade dockor,
uppbundna med pinnar och snören
för att kunna dansa på olika sätt.
När pinnarna och snörena tagits bort
och kastats, spritts ut och trasats sönder
brutits i bitar så att de inte kan återfinnas,
var ska då sinnet hitta sitt hem?
Denna min kropp, som är precis sådan
fungerar inte när dessa fenomen inte finns.
När den inte fungerar när dessa fenomen inte finns,
var ska då sinnet hitta sitt hem?
Liksom målningen du ser på en vägg,
smetad på med gul färg,
förvränger bilden,
så förvrängs din egen varseblivning.
Liksom en försvinnande hägring
liksom ett gyllene träd i en dröm
liksom en magisk teater mitt i folkmassan –
så jagar du efter det som är overkligt.
Som ett vaxsigill
ihåligt, med en bubbla i mitten
som skapar och också fäller tårar:
Dessa kroppsdelar, dessa ögon
snurrar tillsammans
på olika sätt.

Hon plockade ut sitt underbara öga,
med sinne utan fasthållande
och kände hon ingen saknad.

- Här, tag detta öga. Det är ditt!

Nu försvann hans passion med en gång
och han bad om hennes förlåtelse.

- Må det gå dig väl, du som följer det heliga livet.
Detta skall inte hända igen.
När jag skadar en person som du
är det som att omfamnas av en flammande eld,
som om jag gripit en giftig orm.
Så må det gå dig väl.

Och släppt fri därifrån
gick nunnan dit där den
Vördade Buddha vistades.

När hon såg kraften hos den Vördade
återfick ögat
sitt ursprungliga tillstånd.